Listen to them! Children of the night, what musik they make

Oi oi! Jamendo, spotify och wikipedia gör att man hittar så mycket bra musik man annars inte tänkt på. Speciellt den lite ovanligare, lite bättre musiken som annars kan va svår att hitta, skakar om och ger ett revival av stora mått. Därför kommer här en tipslista av dignitet!

1. Wiskeybaba (Chanson-Ska, vem hade gissat att den mixen kunde fungera, det galnaste som lämnat Frankrike detta decennium!
2. Freak Fandango
3. Golem (Jiddish revival)
4. Vrack
5. David (Lite mera klassisk chanson)
6. Talco
7. En Attendant Mado
8. Louise Attaque
9. Les Negresse Vertes
10. Jewish ukrainean friendship (soundtrack of a balkan train robbery)

Vart tog industrin vägen!?

Hittade en sajten jamendo.com och blev genast förälskad. Detta är alltså en sida där man kan ladda ner musik under creative commons licens. Gratis, lagligt och utan att sony får ett öre för det... om det inte är de som äger sajten alltså.. det vore läskigt.

Hur som helst, gratis musik, och bra musik. Jag hittade direkt ett band (Sonic Ahmed) som jag fastnade för och nu tankar jag sju album samtidigt. Jag är glad.

www.jamendo.com
A businessmodel that works

The Proposition

Nick Cave gör film, vad förväntar man sig. The proposition har ett av de bästa soundtrack jag känner till, men att se själva filmen ledde till ett högt mått av existentiell ångest.

The proposition är ett wilda western drama, fast det utspelar sig i Australiensisk outback. Ändå känns den så långt från spagettiwestern man kan komma. Handlingen går i klassisk macBeth anda. Men utan någon som helst hollywood kosmetik. Här snackar vi hårdför realism som inte utelämnar några detaljer. Efter att ha sett filmen känner man sig lite som huvudpersonen i clockwork orange, hjärntvättad till... ja vad blev egentligen kvar.

Filmen är inte dålig, skådespeleriet jättebra, karaktärerna trovärdiga dessutom är den snygg på sitt eget råa vis. Ändå önskar man kanske att the proposition låtit en behålla lite fler illusioner.

Ella Fitzgerald fyndet

En väldigt fruktbar resa till Göteborg slutade i ett besök på Bengans, om möjligt den bästa skivaffär jag besökt. Bengans i Götet alltså. Den i Stockholm är inte lika mycket att hänga i julgranen.

På Bengans fanns ett smörgåsbord av album för 59 sek. Det var svårt att välja åt vilket håll jag skulle tänja budgeten. Till slut blev det en box för 59 innehållande inte mindre än FEM Ella Fitzgerald album. Det är alltså inte ens 12 kronor per fulllängdare! Sen hittade jag Sofia Karlssons svarta ballader för 79 sek. Nu ljuder scat-sången och Dan Andersson genom huset var och varannan dag. Tillvaron kunde inte vara ljuvare.

På bokfronten brottas min studiemotivation just nu med Sigrid Kahle:s Jag valde mitt liv. En otrolig tjock och väldigt spännande självbiografi. Det känns som att den kan lära en en hel del om livet, med Mohammad Fazlhashemis Vems Islam och Steven Kings Vilda Western Fantasy om det mörka tornet. Min stackars Arabiska!

Yann Tiersen är en ûbermensch

Jag fick c'etait ici med posten idag. En dubbel-cd som verkar vara något slags samling av olika Tiersenstycken. Ihopsatta på ett relativt snyggt sätt. Samlingar i all ära. Visst det blir hattigt men Tiersen är en übermensch. Så det funkar ändå och jag kan inte sluta lyssna (okay, så är det alltid med nya skivor). Men den här gången lyfter nog upplevelsen min musiksmak. Om två veckor - när jag äntligen återhämtat mig efter denna direktkonfrontation med ett av vår tids stora musikaliska genier - kommer jag att vara en bättre, mer harmonisk människa. Jag kommer att ha blodsprängda ögon efter att ha lyssnat på Tiersen hela nätterna och jag kommer att ha lite bättre musiksmak.

Ska jag kommentera skivan efter att snabbt lyssnat igenom den. Då tycker jag att den sammanfattar konceptet Tiersen rätt bra.

Ajde Jano

En folksång som bland annat Kroke (ett helt fantastiskt band jag skäms över att inte äga någon skiva av) spelat in.

Verse 1
Ajde Jano, kolo da igramo.
Ajde Jano, ajde dušo,
kolo da igramo.

Verse 1
Come on Jana, let's dance the kolo
Come on Jana, come on sweetness,
let's dance the kolo.

Verse 2:
Ajde Jano, konja da prodamo.
Ajde Jano, ajde dušo,
konja da prodamo.

Verse 2:
Come on Jana, let's sell the horse.
Come on Jana, come on sweetness,
let's sell the horse.

Verse 3
Ajde Jano, kucu da prodamo.
Ajde Jano, ajde dušo,
kucu da prodamo.

Verse 3
Come on Jana, let's sell the house.
Come on Jana, come on sweetness
let's sell the house.

Verse 4
Da prodamo, samo da igramo.
Da prodamo, Jano dušo,
samo da igramo.

Verse 4
We'll sell them, just so we can dance.
We'll sell them, sweet Jana,
just so we can dance.

Musikens Demigod

Back in the days. När drakar fortfarande flög över himlavalven och lokomotiv drevs av kol. På den tiden då var religionen det som människor skrev sånger om. Det var det största.

Idag (när Nietzsche sagt att Gud är död och vi smärtsamt har fått konstatera att Nietzsche är död) är kärlek det vi skriver musik om. Om kärleken är vår tids stora religion då är musiken dess näst största disciplin. I så fall är Yann Tiersen musikens demigod.

Om jag inte visste hur fel det vore skulle jag också falla ner inför hans fötter.

(Jag råkade just beställa en dubbelcd av honom)